» Bli medlem       
 » Glömt lösenordet?
    
SAAF Utbildning Aktiviteter Nöje
Senaste nyheterna Krönika Sök Arkiv

  SAAF
Inloggade: 0

Medlemmar: 2471

Föreningar: 15
 HIG
 KI
 KTH
 LHS
 LIU
 MDH
 ORU
 SH
 SU
 UU
 GBG

  Forum


Bokrecension

År 578 bestämde sig två munkar, Johannes Moschos och hans lärjunge Sofronios Sofisten, att resa genom det bysantinska riket (östromerska riket) för att se hur det stod till med den ortodoxa tron. Resan resulterade i boken Den andliga ängen, en bok som blev rätt känd i hela kejsarriket och än i dag förekommer historier ur boken bland munkar och bönder i hela den ortodoxa världen.

År 1994 bestämmer sig den skotske författaren William Dalrymple att följa Johannes Moschos fotspår, en resa som tar drygt ett halvår trots att vi idag har tillgång till helt andra färdmedel än vad Johannes Moschos hade. Resan börjar på det heliga berget Athos i Grekland och tar oss genom dagens Turkiet, Syrien, Libanon, Det Heliga Landet, och Egypten. Johannes Moschos syfte med sin resa var för att se hur det står till med den ortodoxa tron. William Dalrymples syfte är att se om något återstår av den ortodoxa tron. Något som då var så självklart har idag nästan utplånats. Därför är William Dalrymples bok ur många perspektiv intressant för oss ortodoxa. Den inte bara visar vad västvärlden har fått från oss ortodoxa utan också, kanske än viktigare, visar Williams resa att det än idag finns ortodoxa kvar i mellanöstern och att dessa nästan uteslutande är under förtryck. Från det heliga berget innehåller ögonblicksskildringar, religions- och kulturhistoria, anekdoter och personporträtt tillsammans med ett viktigt ärende: att ge röst åt mellanösterns ”bortglömda” kristna.

Från syrianskt perspektiv är den här boken ett måste. Den är en känslomässig resa genom vårt innersta väsen, den ortodoxa tron. Den framkallar tårar, sorg, vrede men samtidigt är den lätt humoristisk när man jämför med dagens värld. Särskild intressant är den för att författaren besökte Tur Abdin och våra två största kloster under sin resa, Dayro Do Zaferan och Mor Gabriel. Det är svårt att beskriva hur bra den här boken är, den går igenom vår historia, vår kultur, vår bakgrund och vilken framtid våra områden har att vänta. Den hjälper oss att identifiera oss själva och vilken roll vi spelat i världshistorien.

För att belysa lite så har jag valt ut följande citat (ett klargörande först, författaren använder uteslutande beteckningen Syrier och Syriska vilket är den historiskt korrekta benämningen eftersom ordet Syrian endast är en modern omskrivning i det svenska språket av föregående ord). Först för att belysa hur långt tillbaka i tiden vi går – ”Historikerna är nämligen samstämmiga när de säger att tillkomsten av dammarna inte har någon anknytning till vare sig islamisk, tidig kristen eller judisk legend. I stället tycks det vara nästan belagt att de är en kvarleva från en av de allra äldsta kulterna i Mellanöstern, nämligen den där man tillbad den syriska fruktbarhetsgudinnan Atargatis.” Det här citatet gällde en fiskdamm i staden Urhoy (Edessa).

Det intressanta och också humoristiska med författaren är att han trots sin katolska bakgrund är kritisk till den katolska kyrkan. Den katolska kyrkan pekas bland annat ut som ansvarig för att Konstantinopel (dagens Istanbul) föll i turkarnas händer dels genom påvens sanktionerande av det fjärde korståget som i princip endast plundrade den ortodoxa världens huvudstad Konstantinopel, dels för att den katolska kyrkan vägrade skicka hjälp till de ortodoxa när turkarna klängde på Konstantinopels murar. Påven ville att de ortodoxa skulle konvertera till katolska kyrkan först. Detta vägrade de ortodoxa naturligtvis och därför föll också Konstantinopel i turkarnas händer år 1453. Den här kritiken går också att finna när författaren beskriver 1800-talets missionärer; ”Badger var en anglikansk missionär som passerade Edessa 1824 i sina försök att övertyga de lokala kristna om att det de innerst inne ville göra var att överge sin tvåtusenåriga tradition och i stället ansluta sig till den anglikanska församlingen.”

Än viktigare är kanske att författaren talar om Seyfo som vad det var och ingenting annat, folkmord. ”År 1915 började guvernören ’deportera’ armenierna. Man samlade ihop dem i grupper, förde ut dem ur staden med en ’livvakt’ bestående av osmanska friskaror och tog sedan livet av dem ute i öknens förtegna tomhet. …Några kristna lyckades fly undan, några få skonades, men de flesta massakrerades.” Vidare ”Under första världskriget låg Diyarbakirs sadistiske osmanske guvernör, Dr Resid Bey, bakom några av de värsta grymheter mot kristna – armenier såväl som syrisk-ortodoxa – som någonsin ägt rum i det osmanska riket. Männen fick hästskor fastspikade på fötterna, och kvinnorna utsattes för gruppvåldtäkt. En arabisk källa nära dem som genomförde 1915 års blodbad i Diyarbekirprovinsen uppskattade antalet mördade kristna i distriktet till 570 000. En hög siffra men inte helt otänkbar.”

När författaren besöker Mor Gabrielklostret skriver han – ”På just det här viset bad de tidiga kristna, och det är exakt den form av bön som Johannes Moschos beskriver i sin bok. På 500-talet tycks muslimerna ha hämtat sin bönemetod från gällande kristen praxis. Islam och den östliga kristna kyrkan har behållit den ursprungliga, tidiga kristna seden, medan kyrkan i väst har brutit med den heliga traditionen.” Vidare skriver författaren – ”Mitt sista år i Cambridge ägnade jag åt specialstudier i irländsk saxisk konst, och det som mer än något annat fick mig att vilja komma till Tur Abdin var kännedomen om i hur hög grad vi i Storbritannien står i skuld till mästarna i Bysans klosterskriptorier för vad vi har av tidig medeltida konst. För även om de klostren nu ligger glömda och halvt övergivna längst in i hörnet i ett övervägande muslimskt land, finns det forskare som anser att det arbete som utfördes i Tur Abdin en gång kan ha varit inspirationskällan till den allra första figurativa kristna konsten i Storbritannien.” Han skriver också att Storbritannien än idag står i tacksamhetsskuld till oss – ”På något sätt, och möjligen i en skeppsbruten frankisk ädlings packning, kom en uppsättning bilder, förmodligen ursprungligen tillkomna i ett kloster i östra Turkiet, att utgöra fröet till de allra första kristna figurativa målningarna gjorda på de brittiska öarna. Det är en beaktansvärd kulturell skuld och en som är mycket litet känd, och förvisso aldrig återbetald.”

När författaren besöker Libanon intervjuar han en amerikanska journalist som bott länge i Libanon och en av få som stannade under inbördeskriget, och denne säger; ”De arabiska kristnas största problem är att västerlandet är kristet, sade Frisk, och ända sedan 1948 (staten Israels uppkomst, min anm.) har västerlandet på ena eller andra sättet och om och om igen förödmjukat Mellanösterns muslimer. De kristna kan helt enkelt inte klippa av banden med väst, hur många gånger de än talar om för sina muslimska grannar att kristendomen i själva verket är en österländsk religion.”

Det finns mycket mer värt att citeras men det görs bäst genom att läsaren själv får läsa sig igenom boken. Den gör inget anspråk på att vara uttömmande och det är den inte tänkt att vara heller. Det är en resa gjord genom vad många idag skulle anse vara världens farligaste länder. Men även om den är nyttig läsning för varje ortodox så skulle det inte skada om alla andra också läste den, särskild de människor idag som har en bild av mellanöstern som muslimskt område. Mellanöstern är kristendomens vagga och där som kristenheten växte och utgick ifrån, det är en bild som tyvärr många av dagens utbildade i det västerländska Europa inte har klart för sig. Det är därför min och din skyldighet att göra den bilden klar för dem.

För att läsa en annan recension av boken hänvisas till: http://www.katolskbokhandel.com/one_news.php?id=20
Boken finns på Södertörns Högskolas biblioket men kan också beställas från bokförlaget Cordia, www.cordia.se.

K.A, 30 november 2004


Kalender
M
T
O
T
F
L
S
1 2 3
4 5 6 7 8 9 10
11 12 13 14 15 16 17
18 19 20 21 22 23 24
25 26 27 28 29 30

Nätfrågan
-
 -
 -
 

Administration
Kontakta oss
Sidkarta

Utbildningslänkar
 Syrianska Sidor
 Utbildningslänkar
 Studentlänkar
 Högskolor/Univ.










© Syrianska/Arameiska Akademikerförbundet, SAAF 2002-2017