» Bli medlem       
 » Glömt lösenordet?
    
SAAF Utbildning Aktiviteter Nöje
Senaste nyheterna Krönika Sök Arkiv

  SAAF
Inloggade: 2

Medlemmar: 2490

Föreningar: 15
 HIG
 KI
 KTH
 LHS
 LIU
 MDH
 ORU
 SH
 SU
 UU
 GBG

  Forum


VAD ÄR DET VI FIRAR EGENTLIGEN?

Sista dagen på året firar alla människor över hela världen med att tacka det gamla och välkomna det nya året. I år var det många miljoner människor som inte kunde fira det nya året, det var de som är krigets offer i världen och alla de som är drabbade av naturkatastrofen i indiska oceanen. Men vi som är långt borta från alla tragedier har firat nyårsafton.

För första gången i mitt liv var jag på en syriansk nyårsfest, i Mor Petrus och Mor Paulus kyrkan i Norsborg. Det var spännande. Jag var förvantansfull och väldigt nyfiken på att på plats uppleva och få se hur vårt folk firar nyårsafton tillsammans. Alla stolar var bokade en månad innan och den stora festlokalen var full av barn, ungdomar, vuxna och gamla. Denna afton är familjens, släktens och vännernas afton.

Alla människor var ovanligt lyckliga och avslappnade här, inte som man brukar vara på våra bröllopsfester där man är mera diskret och påklädd. Men på nyårsafton får man tydligen klä sig, eller klä av sig, så som det behagar var och en själv. Någon regelbok finns inte att följa och skammen och synden som vi har haft i vårt kulturarv är ett minne blott, i dessa nya tider med sina nytänkande människor.

Kanske var det alkoholen i oss som fick oss att glädjas, det var ingen överdriven alkohol mängd som folk drack, alla hade den där lilla spärren i sig att behålla kontrollen över sig själv hela natten. Det är verkligen skönt att vi inte har en alkohol-kultur bland vårt folk.

Jag vet inte riktigt vilka våra ungdomars förebilder är idag, men av deras små, små och kort korta och tajta klädesplagg att döma, såg de flesta tjejer ut som beniga amerikanska musik-artister. Det var märkeskläder att visa upp minsann. Om det är som så att våra tonåringar och ungdomar har dockis-såpor-artister som förebilder så är de på god väg att förverkliga sina fantasidrömmar. Pengar tycks vara det sista som fattas dem, så verkar vara på ytan i alla fall. Våra ungdomar har verkligen anpassat sig till en livsstil som övergår min fattningsförmåga. Det är inte det att jag är dum och inte hänger med i vårt syrianska samhälles nya trender, vad gäller frihet-utan-gränser på livets alla områden, för de som har missuppfattat ordets verkliga innebörd och tar för sig av sin nyvunna frihet.

Nejdå, detta är vardagsmat för oss syrianer i Sverige. Alla ser vi hur vi överskrider gräns efter gräns och vi blundar för konsekvenserna. Detta eftersom vi nu är nya människor i Sverige och vi anpassar oss till vårt nya hemlands gränslösa levnadsstil, där egoismen är herre över oss. Det är bara det att jag vägrar tro att jag är ensam om att se att vi syrianer håller på att förgöras av vårt nyvunna frihet, utan gemensamma normer, gränser eller medvetenhet om vår synd i Gud, som spärrar och hindrar oss från att köra över oss själva som människor.

Vi firar nyår med materiellt överflöd som aldrig någonsin förr i vårt folks historia.

Vi tycks tänka i överflödets banor i allt yngre åldrar nu och detta får oss att sälja vårt dyrbara namn som kristna till ett verkligt billigt pris. För inte ens vårt så tydligt synliga och öppet,
om än ofrivilligt och uppgivet accepterande, syndiga leverne hindrar oss från att bära kors och kalla oss för kristna och Guds folk. Detta är ett hån mot Jesus Kristus, Guds Son. Frågan är bara hur pass medvetna vi är om vår nya livsstil i frihetens land. Kristus har köpt oss genom sin dyrbara blod och vi tar Honom och vårt dop i Honom för givet.

Det är egoismens tid nu och vi springer ikapp den. Är det verkligen bara penning överflödet som ger oss en sådan förödande makt att spränga alla gränser, som tidigare hindrade oss från att öppet företa ondskans regler framför barmhärtighetens. Jag har ingen aning om vad ett nyårskalas kan kosta var och en av oss i pengar och i vår kristna tro. Men ett är säkert, att det kostar oss mycket mera än vi vågar eller vill erkänn för oss själva.

Hur skulle det vara om den syrisk ortodoxa kyrkans ansvariga i varje stad och land offrade sin rädsla, sin stolthet och sin prestige en sådan afton som nyårsafton, där vi lägger ut stora summor pengar på att fira ingenting av värde, varken för oss som ett folk, för Gud eller för omvärlden. och predikade om att fira denna afton sparsamt och göra barmhärtighetstjänst i Guds namn, för vårt folk i Tur Abdin, i krigsdrabbade länder och för naturkatastrofens offer. Jag menar bara att eftersom vi tycks tänka i grupp vid sådana stora folksamlingar, så skulle vi nog kunna samla en ansenlig summa pengar till de drabbade. Makten att påverka har den som i grunden är en erkänd folkledare bland oss, det vet vi alla.

Det komiska denna afton var ändå att sångaren frenetiskt och fanatiskt klängde sig fast vid att lovprisa det forna syrianska folket, alltså våra förfäder och Tur Abdin. Medan det nya syrianska folket, det som är kvar och har blivit av oss, dansade lyckligt framför honom utan minsta tanke på att varken återvända eller återuppbygga Tur Abdin, ännu mindre att acceptera eller återinföra begreppen skam och synd i vårt nya livs stilar i Sverige.

Dyra kläder innebär allt mindre tyg på kroppen tydligen. Och den som höll sig uppe på sina höga klackar på dans golvet som längst, var kanske den som bäst bidragit till att ännu flera ungdomar tar på sig halsbrytande klackar till nästa syrianska fest.


Viktoria Soma, 10 januari 2005


Kalender
M
T
O
T
F
L
S
1 2 3 4 5
6 7 8 9 10 11 12
13 14 15 16 17 18 19
20 21 22 23 24 25 26
27 28 29 30
Bibelstund - ORU
28 november 2017

SAAF FEST
9 december 2017

Nätfrågan
-
 -
 -
 

Administration
Kontakta oss
Sidkarta

Utbildningslänkar
 Syrianska Sidor
 Utbildningslänkar
 Studentlänkar
 Högskolor/Univ.










© Syrianska/Arameiska Akademikerförbundet, SAAF 2002-2017