» Bli medlem       
 » Glömt lösenordet?
    
SAAF Utbildning Aktiviteter Nöje
Senaste nyheterna Krönika Sök Arkiv

  SAAF
Inloggade: 0

Medlemmar: 2460

Föreningar: 15
 HIG
 KI
 KTH
 LHS
 LIU
 MDH
 ORU
 SH
 SU
 UU
 GBG

  Forum


Viklunds okunskap upprör Syrianer i Sverige!

Personligen hade jag inte tänkt bemöta debatten mellan Margareta Viklund och representanter för syrianska riksförbundet men efter det senaste utspelet av Margareta Viklund känner jag mig nödgad till denna artikel.

Jag har länge beundrat Viklunds energiska engagemang för syrianernas frågor. Det ska ärligen erkännas att hon under en lång tid drivit frågor om syrianernas utsatta situation i sina forna hemländer, seyfo-frågan, kulturarvet och fallet med fader Akbulut är bara några att nämna.

Bakgrunden till detta är en debattartikel från Viklund där hon förespråkat att begreppet assyrier/syrianer/kaldéer bör användas för vårt folk. Artikeln bemöttes i sin tur av representanter för de två stora syrianska organisationerna Syrianska Riksförbundet och Syrianska Ungdomsförbundet som helt tillbakavisar detta förslag. Viklund i sin tur bemöter kritiken från dessa förbund som tillsammans representerar över 30 000 medlemmar med en löjeväckande artikel som är respektlös mot både förbunden och dess medlemmar. Hur Margareta, som bär på de kristdemokratiska värderingarna och som dessutom har en lång erfarenhet av politik på riksnivå förmår sjunka till denna låga nivå förblir för mig, trosfrände och partikollega, en gåta.

I Kristdemokratiska principprogrammet finns följande att läsa: Den som har en stark identitet och kunskap om sin egen kultur och historia har goda förutsättningar att vilja och våga möta det annorlunda och främmande. Detta känner säkert Viklund till varför hon i sina avslutande meningar i debattartikeln ”En produkt av ett folkmord” skriver följande: Det handlar om att vakna, forska efter sin egen identitet och sitt historiska ursprung. Med denna mening slår Viklund huvudet på spiken. Det är ju just detta det handlar om. Identitet och ursprung. Är inte benämningen på en folkgrupp en identitetsfråga? Med Viklunds långa erfarenhet av vår folkgrupp vet hon att den splittring och den konflikt som finns inom gruppen handlar i stora delar om just benämningen på folkgruppen. Och det är ju med den bakgrunden som Margareta förlorar i trovärdighet när hon så lättvindigt föreslår att begreppet assyrier/syrianer/kaldéer ska användas på folkgruppen. Hennes ord om att det handlar om att vakna, forska efter sin egen identitet och sitt historiska ursprung blir då till en spottloska på alla dem som antingen benämner sig som syrianer, assyrier eller något annat. Att många väljer en viss benämning efter att ha forskat efter sin identitet och sitt historiska ursprung och kommit till den övertygelsen och instinkten om att just den benämning som de använder är den rätta ger Margareta Viklund ingenting för.

Sådana låga tankar om folk från orienten trodde jag hörde till en svunnen tid då europeiska orientalister fällde nedsättande kommentarer om folk från orienten, men jag har tydligen fel. Vi kan tydligen ännu inte tänka, studera och forska själva.

Viklund uttrycker i sin artikel en önskan om att vi skulle lägga vår energi på viktigare frågor som berör vår folkgrupp istället för, så som hon kallar det, en fruktlös namnstrid. Förvisso är det så att den är fruktlös och inte alls till gagn för vår folkgrupp, det håller jag med om. Men att den hållit på så länge måste ju betyda något eller hur? Det betyder ju att det är en viktig fråga för många. Och något som är så betydelsefullt får bara inte negligeras på sådant sätt som Viklund gör. Om Viklund verkligen vill väl med detta kan man ju fråga sig varför hon under alla sina år i riksdagen inte motionerat om namnfrågan. För huvudansvariga för problemet är egentligen inte gruppen i sig, utan de svenska myndigheterna. När vår folkgrupp kom till Sverige och som på sitt eget språk kallade sig suryoye, borde myndighetssverige fråga sig vad folkgruppen heter eller borde kallas på det svenska språket. Då hade folkgruppen haft ett officiellt namn på svenska och konflikten kanske inte varit så omfattande. Det kunde Viklund bidra med istället för att i sin artikel uppmana våra ungdomar att undersöka hur vårt namn med åren ändrats för att slutligen landa i begreppet syrianska. Det Vilkund medvetet undanhåller i denna uppmaning är att syrianerna under de första åren i Sverige använde sig av benämningen suryoye (som är benämningen på det egna språket) i olika stavningar eftersom man inte visste vad gruppen hette på svenska. Benämningen syrianer är inget annat än en lingvistisk anpassning av suryoye till det svenska språket.

Eftersom jag själv under många år varit engagerad i de syrianska förbunden blir jag väldigt upprörd över de grundlösa påhopp Viklund gör på våra förbund, inte minst Syrianska Riksförbundet. Viklunds påståenden om Syrianska Riksförbundets passivitet under många år där viktiga händelser inträffat folkgruppen runt om i världen är inte bara ogrundade utan dem är direkt falska, vilket är allvarligt och opassande av så erfaren politiker som hon. Ordagrant skriver Viklund så här: Under alla de år som jag arbetade i riksdagen blev jag uppsökt, uppringd och försedd med fakta om assyriernas/syrianernas/kaldéernas situation. Inte en enda gång besvärade sig Syrianska Riksförbundet för att hjälpa sina bröder och systrar eller med att kämpa för sin historia eller sitt kulturarv.

Dessa få meningar räcker egentligen för att visa på vilken smaklös nivå Viklund förhåller sig. Sedan när har Viklund ensamrätt på de syrianska frågorna? Att syrianska riksförbundet medvetet inte har engagerat Viklund i sina frågor innebär ju inte att de stått helt passiva med armarna i kors. Tvärtom, syrianska riksförbundet valde att driva igenom sina frågor via det enorma kontaktnät de byggt upp med tunga och erfarna politiker med större inflytande än Viklund någonsin fick när hon var på topp som rikspolitiker.

Men för att stilla Viklunds oro över förbundets passivitet ska jag här redovisa ett fåtal av de många kontakter, skrivningar och andra åtaganden som förbundet har vidtagit för att lyfta syrianernas frågor på de politiska arenornas olika nivåer.

Ett flerta uppvaktningar av integrationsministern Mona Sahlin (s),
Biståndsministern Jan O Karlsson,
EU-parlamentarikern Marit Paulsen (fp),
EU-parlamentarikern Lennart Sacrédeus (kd),
Den energiske riksdagsledamoten Murad Artin (v),
Carina Hägg (s),
Annelie Enochson (kd),
Den numera bortgångna riksdagsledamoten Inger Lundberg (s), listan kan göras hur lång som helst.

Frågor som togs upp med dessa och andra politiker har varit folkmordsfrågan, kulturarvet, de kristnas utsatta situation i bl.a Irak, Fader Yusuf Akbulut, språkets överlevnad, våra kyrkor och kloster i hemländerna och andra för gruppen viktiga frågor. Dessutom har förbundet uppvaktat EU-parlamentariker i Bryssel den 29 maj 2002, bildat en SEYFO-kommitté för att hålla folkmordsfrågan aktuell, bidragit till utgivningen av en bok om folkmordet, anordnat konferenser om folkmordet 26 augusti 2001, sänt delegationer till Turkiet, Syrien, Libanon, träffat professor Jean Claude Chabrier i Framkrike för diskussion om kulturarvet, uppvaktat Riksantikvarieämbetet, haft möten med Utlänningsnämnden angående deras landprofil över Turkiet och angående flyktingfrågorna och mycket, mycket mer.

Viklund behövde bara öppna en av våra månadstidningar eller läsa en av våra verksamhetsberättelser för att se att Syrianska Riksförbundet inte stått passiva när våra systrar och bröder varit i nöd.

Liksom ett politiskt parti som har ett ansvar för samhällets olika förgreningar för att verka trovärdig och seriös så har även ett förbund ett ansvar för alla frågor som berör sina medlemmar. Detta innebär att förbundet likväl ska engagera sig i de viktiga integrationsfrågorna, litteraturutgivning, jämställdhetsfrågorna, diskrimineringsfrågorna, kulturella arrangemang, kontakten med sina lokala föreningar och inte minst de dagliga drift, - organisations- och administrationsfrågorna. Att Viklund har uppvaktats av fåmansorganisationer med fåmansfrågor som enda målsättning berättigar henne inte till denna brist på respekt för Syrianska Riksförbundet, dess ledamöter och medlemmar. Att hålla igång en sådan apparatur kräver stora ideella uppoffringar och mycket kärlek för sitt folk av de engagerade. Viklunds arrogans är ett slag i ansiktet på alla dem.

Jag måste erkänna att med Margareta Viklunds nedsättande, respektlösa och obefogade uttalanden om syrianerna och Syrianska Riksförbundet, har hon lyckats sänka sig till en nivå som föranleder att all min tidigare beundran för henne spolats ned i rännstenen.




Behcet Barsom, 9 mars 2006


Kalender
M
T
O
T
F
L
S
1 2
3 4 5 6 7 8 9
10 11 12 13 14 15 16
17 18 19 20 21 22 23
24 25 26 27 28 29 30
31

Nätfrågan
-
 -
 -
 

Administration
Kontakta oss
Sidkarta

Utbildningslänkar
 Syrianska Sidor
 Utbildningslänkar
 Studentlänkar
 Högskolor/Univ.










© Syrianska/Arameiska Akademikerförbundet, SAAF 2002-2017