» Bli medlem       
 » Glömt lösenordet?
    
SAAF Utbildning Aktiviteter Nöje
Senaste nyheterna Krönika Sök Arkiv

  SAAF
Inloggade: 2

Medlemmar: 2490

Föreningar: 15
 HIG
 KI
 KTH
 LHS
 LIU
 MDH
 ORU
 SH
 SU
 UU
 GBG

  Forum


Har du fått det bättre i Sverige?

Jag föddes i byn Gundike i Turabdin och var åtta år när vi 1986 kom till Sverige. Vid den tidpunkten hade redan majoriteten av syrianerna i Turabdin utvandrat till Sverige och andra länder. Jag har enstaka minnen från byn men har ändå alltid haft en längtan tillbaka som är oförklarlig. Denna längtan har väckt många frågor inom mig och en av dem är; blev gräset grönare på andra sidan? Syrianerna emigrerade för att de inte såg någon framtid i Turabdin för sig själva eller för deras barn. Har vi då, deras barn, fått den framtid här i Sverige som våra föräldrar ansåg att vi inte kunde få i Turabdin?

Den här världen har visserligen gett oss kunskap men kunskapen har också en baksida. Den väcker frågor och tvivel vi inte hade tid med i byarna. Eftersom vi inte jobbar tolv timmar om dagen har vi fått tid över till tänkande. Tankar om livet och vår tillvaro där egentligen inget är verklighet. Våra föräldrar levde ett liv i enkelhet, även om det präglades av hårt arbete och ständig rädsla. Livet i byn var inte idylliskt och det vill jag inte heller försöka framställa det som men vi var alla lika på ett enkelt sätt. Det var därför t.ex. arrangerade äktenskap fungerade i Turabdin (och i övriga jordbrukssamhällen också för den delen). Man behövde inte träffas i ett halvår och fika och fråga vilka tv-program man tycker om. Det fanns inte tv helt enkelt eller så hade man inte tid med tv. Men nu influeras allt fler syrianer av det sekulariserande västerländska tänkandet och tv-kanalerna blir allt fler. Det är beklagligt att konstatera att allt fler syrianer glidit ifrån varandra så pass mycket att en person som gillar kanal 1 kan ha svårt att fungera ihop med någon som gillar kanal 3.

På sistone har jag märkt att jag är oftast ensam om att vara född i Turabdin. Generationen som föddes i Sverige har nu vuxit upp och har inte den här inneboende längtan tillbaka till byn. För dem är en tillvaro i Sverige en självklarhet. Jag vet inte om jag hamnat i Sverige av Guds vilja eller av Guds tillåtelse. Men nu är jag här och som med allt i livet så är det upp till mig att göra något bra av det. Min längtan till Gundike kanske bara är en längtan efter Gud. Men om jag fått det bättre här i Sverige vet jag inte. Både i Gundike och här är jag omgiven av ondska. I Gundike var den synlig och tydlig. Här i Sverige har den bara antagit andra former men den är mycket svårare att hantera då den inte är lika synlig och tydlig. Men om du tittar två gånger så uppenbaras den. Den gömmer sig i lagar, i facktermer och uttryck som andra tar för givet. Den kan dölja sig i de vackraste orden såsom demokrati, jämställdhet och till och med i ordet kärlek i mänsklig bemärkelse. Låt dig inte invaggas i en falsk säkerhet i Sverige i tron att allting står rätt till. Som kristen måste du ständigt vara vaken, oavsett om du bor i Gundike eller i Stockholm. Vi tar den här världens åsikter för givet utan att ifrågasätta om det är kristna värderingar som vi kan acceptera. Det är de kristna värderingarna som har byggt upp den här världen så om det är någon som har rätt att ifrågasätta utvecklingen är det de kristna människorna.

Min inneboende längtan tillbaka till bergen är inte någon utpräglad känsla som enbart syrianer har. Det är något som alla invandrare och ibland deras barn får dras med. I boken ”Klienten” av John Grisham tas denna längtan upp i ett samtal mellan två amerikaner varav den enas föräldrar invandrade från Polen och han säger, ”som barn till invandrare har vi alltid en tro på att livet på stranden eller i bergen är bättre”. Det fick mig att fundera på min egen längtan och jag insåg att jag inte är ensam om att ha den. Är det bara en dröm att det var bättre där? Frågar jag min mor tar hon bara upp det negativa med Gundike, det hårda arbetet, den ständiga rädslan, myggen och den ibland outhärdliga värmen. Det enda hon saknar är solen.

Vi har fått möjligheterna till en framtid men hur har vi använt dem? Vi har fått frihet att påverka samhället men i stället för att utnyttja det flyter vi bara med och accepterar rådande villkor.
Vi har fått möjligheten att studera på högskolor och universitet men det är förvånansvärt få syrianer som utnyttjar det. I stället har vi fastnat för att tjäna snabba pengar.
Vi har fått möjligheten att utöva vår tro utan rädsla. Men i stället har många lämnat kyrkan och vår apolitiska tro.

Vi har fått möjligheter att bygga upp relationer syrianer emellan men i stället har vi tagit med oss många dåliga vanor som kom från omgivande kulturer och befäst dem i Sverige. I stället för att bygga upp kärleksrelationer ägnar vi oss åt småsinthet, gräl och hat som inte tillhör den syrianska kristna gemenskapen.

Jag ställer frågan igen, har du fått det bättre?

Kennedi Akdogan, 26 januari 2004


Kalender
M
T
O
T
F
L
S
1 2 3 4 5
6 7 8 9 10 11 12
13 14 15 16 17 18 19
20 21 22 23 24 25 26
27 28 29 30
Bibelstund - ORU
28 november 2017

SAAF FEST
9 december 2017

Nätfrågan
-
 -
 -
 

Administration
Kontakta oss
Sidkarta

Utbildningslänkar
 Syrianska Sidor
 Utbildningslänkar
 Studentlänkar
 Högskolor/Univ.










© Syrianska/Arameiska Akademikerförbundet, SAAF 2002-2017