» Bli medlem       
 » Glömt lösenordet?
    
SAAF Utbildning Aktiviteter Nöje
Senaste nyheterna Krönika Sök Arkiv

  SAAF
Inloggade: 0

Medlemmar: 2460

Föreningar: 15
 HIG
 KI
 KTH
 LHS
 LIU
 MDH
 ORU
 SH
 SU
 UU
 GBG

  Forum


SÅRBAR

Ännu en gång har jag kommit in i den återvänds gränd av maktlöshet och min frustration är ett faktum: Att dagligen möta ondskans många ansikten ute i livet, i vardagens möte med olika människor är ett svårt dillemma att hantera.

Härom kvällen satt jag djupt försjunken i mina tankar i fåtöljen, teet som jag hade längtat efter att få dricka varmt, hade hunnit kallna vid det laget, då klockan närmade sig tio och barnen äntligen hade somnat.

Plötsligt fick jag en aha- upplevelse i syriansk version och sa högt, till min man som satt i soffan bredvid mig: Vet du om att vi iden syrisk ortodoxa kyrkan har en märklig syn på Gud och djävulen? Som om min man var helt ovetandes om denna syn…

Hmm… säger han utan att orka ta den diskussionen denna måndagskväll. Stackars man, vad jag måste ha talat om sårbarheten i att vara troende kristen, jag menar det här att vara fri i Kristus och på samma gång vara allas tjänare i Kristus och om alla kyrkofäderna, i alla dessa år som om han är både psykolog och präst. För mig är han det på sätt och vis, men denna kväll ville han nog slippa mitt sällskap. Men det hindrade inte mig från att avsluta min aha-upplevelse i ord.

-Vi tror på Guds allmakt och att Gud segrar över allt och alla och därmed över djävulen på domedagen… Vi tror på Guds seger och vi inkluderar vår själs räddning automatiskt i Guds seger, utan att anstränga oss själva för att förtjäna vår själsfrälsning.

Det väl ändå ett märkvärdigt dillemma som kyrkans både ta illa med illa kvickt och med all sin kraft. För hur kan vi överhuvudtaget lura oss själva så grundligt genom att tro oss komma till Guds himmelrike bara genom att döpta och tillhöra den syrisk ortodoxa kyrkan…
Vad är det vi i den syrisk ortodoxa kyrkan menar egentligen då vi har bokat plats i himmelriket, utan att ha betalat för det…

Nu är jag så upptagen med att få min aha-upplevelse uttalad i ord att jag inte ens ser eller hör alla oroligheter som sker i staden Kamichli, i Syrien, som den arabiska teve kanalen sänder.
Jag misströstar inte ens att min man är helt koncentrerad på tv-nyheterna; Staden Kamichli är den syrisk ortodoxa kyrkans levande arvedel och oroligheterna där kan skada kyrkan och dess anhängare.

Jag fortsätter att sätta ord på mina tankar och säger; jag menar, hur dumt låter inte det att vi tror oss ha patent på himmelriket… Ja… alla teologer och helgon, särskild aposteln Paulus ler nog vemodigt i himmelen, åt vår dumdristighet då vi anser oss vara Guds utvalda folk…
Det är ju pinsamt värre det här, för att inte tala om förvåningen vi lär möta på där i himmelen, eller i helvetet. Jodå… naturligtvis tror vi i den syrisk ortodoxa kyrkan på uppståndelsen efter döden, men också på att helvetet finns, lika mycket som vi tror på att himmelriket finns.
Dock har vi missat poängen om Guds rike; själens frälsning och den ständigt pågående kampen om själen, där Herrens ande kämpar sida vid sida med djävulen.

Att över huvudtaget få komma i närheten av Guds rike kräver att vi här och nu tar strid om vår själ och kämpar mot ondskans mångfasetterade ansikten.

Jag tror bestämt att helgonen gråter över spillrorna av deras andliga arv som vi idag förfar över. Vi gör det på ett ofullständigt och andligen torftigt sätt, tyvärr.

Hur många är vi idag, i den syrisk ortodoxa kyrkan som känner till eller vill veta vilka strider i världen och i själen våra biskopar, munkar och präster fick utkämpa för att få bli frälsta och vara värdiga att få tjäna Herren uppe i bergen och i världen?.

- Min man vänder sig mot mig och säger: Ja, ja nu har du väl ändå pratat klart för ikväll? Och vad hade du tänk dig för lösning på detta område den här gången då? Jag hoppas att du håller dig lugn. Som om jag ensam skulle kunna åstadkomma någon enda förändring alls utanför mitt hem. Han tycker som vanligt att jag överdriver i detta ämne i Guds namn, och skulle helst vilja att jag slutade att studera gamla kyrkofäder. För han menar på att alla behöver vi inte leva vårt jordiska liv i kloster, för att vara troende kristna ute i samhället.

Naturligtvis är min önskan att vara troende kristen här och nu och i världen, även om jag ibland skulle föredra ett liv i klostermiljö och helst i mitten av femton hundra talet.
Nej… mitt mod att förändra den kristna världen försvann ganska snabbt även denna gång.
För vad kan väl jag göra som får kyrkans andliga ansvariga att -vara stilla och besanna att Gud är samma Gud igår, idag och imorgon? Ja… detta vet vi nog alla i kyrkan, men vet vi vad det innebär och efterlever vi den ende och oföränderliga Gudens bud?

Jag som redan har fått på käften, och det i två omgångar, av kyrkans ledargestalter, då jag som kvinna kom in på farlig och förbjuden mark inom kyrkans hierarki, bestående män, och ville få en förändring i vår syn på att vara kristen, bland annat. Smärtsamt nog så möttes jag och resten av mina följeslagare av lika hårt motstånd av kvinnorna i kyrkan.

Du borde väl lära dig att veta vad som väntar dig, brukar min man påminna mig om då jag får för mig att även ledargestalterna i den syrisk ortodoxa kyrkan kan lära sig nytt och positivt i livet och kan öppna en dörr mot Gud.

Min återvänds gränd är mörkare än vanligt och jag lär slå huvudet mot väggen flera gånger innan jag hittar ut igen, men jag vet att jag inte är ensam i mörkret.

Min tro på Gud genom Herren Jesus Kristus och min förtröstan på Gud lugnar mig med en frid i mitt hjärta och ett hopp om morgondagen.

Det som djupt oroar mig är vår självgodhet och högmod i vårt kristna arv. Men frälsning går inte i arv och Gud är inte bara kärlek och barmhärtighet, Han är också en förtärande Gud som dömer var och en efter sitt jordiska leverne. Så det krävs mycket arbete för att vi ska förtjäna att få kalla oss kristna. Jag kan bara hänvisa till böckernas bok; Bibeln. Idag kan vi utan svårigheter läsa och lära oss en sann tro och kristenhet genom att studera bibeln, ensam eller i grupp. Jag tror att detta är den bästa vägen till att få förtjäna en glimt av Guds himmelrike.


Viktoria Soma, 30 mars 2004


Kalender
M
T
O
T
F
L
S
1 2
3 4 5 6 7 8 9
10 11 12 13 14 15 16
17 18 19 20 21 22 23
24 25 26 27 28 29 30
31

Nätfrågan
-
 -
 -
 

Administration
Kontakta oss
Sidkarta

Utbildningslänkar
 Syrianska Sidor
 Utbildningslänkar
 Studentlänkar
 Högskolor/Univ.










© Syrianska/Arameiska Akademikerförbundet, SAAF 2002-2017